Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.

Fredag 10 maj. Anländer till Lounais-Hämeen Pirtti (gammal restaurang) vid 18-tiden och besluter att göra en liten kvällsrunda med cykeln. Jag tar sikte på Raanpää vindskydd. Strandstigen dit kantas av ett magnifikt hav av blommande vitsippor. Från vindskyddet fortsätter rutten upp mot Raanpää ås, där träden växer alldeles intill stigen. 
Det är fridfullt i skogen som doftar efter regn. Jag stannar och lyssnar till fågelsången i granskogen. Någonstans långt borta hackar en hackspett på en ihålig trädstam.
Saari folkpark grundades 1932 som ett område för allmän rekreation och fritidsvistelse. Folkparken är belägen på högplatån i Tammela, kring 100 kilometer från Helsingfors, Tammerfors och Åbo. Jag hade läst om reglerna som gäller i parken på webbsajten utinaturen.fi, och enligt dem är övernattning tillåten bara vid vindskyddet på Kuivajärvis strand. Därför söker jag mig utanför folkparkens gränser, och hittar snart ett lämpligt ställe där jag kan spänna upp min hängmatta mellan två yviga granar.

Lördag 11 maj. Ett grått och dimmigt, nästan trolskt landskap omger mig då jag vaknar i skogen som ekar av fågelsång. 
Den första lägernatten sover jag alltid dåligt, och nu vaknar jag redan vid femtiden. Från sjön hörs sångsvanarnas morgonkonsert. Jag kravlar ur hängmattan och börjar i sakta mak plocka ihop mitt läger, packar all utrustning på cykeln och ger mig av mot utkikstornet uppe på Kaukola ås.
Stigen upp till åsen blir en upplevelse. Uråldriga yviga granar kantar stigen så att man knappt ser himlen ovanför. De branta sluttningarna på båda sidor av stigen ger en speciell prägel åt den här rutten, som det är mödan värt att själv uppleva! 
Efter att ha trampat fram över åsen börjar utkikstornet skymta genom dimman. Från tornets topp öppnar sig ett sagolandskap. Det är nästan vindstilla och det enda som bryter tystnaden är koltrastens sång, som i fjärran ackompanjeras av en kraxande korp.


På krönet av Kaukola ås målade Albert Edelfelt 1890 sin kända tavla Kaukola ås i solnedgång. Från utkikstornet ser man ut över Saari sund, Pyhäjärvi och Kuivajärvi. Det 21 meter höga tornet byggdes på åsens högsta punkt år 1926 och det var kring tornet som folkparken grundades. Under vinter-kriget användes tornet som spaningspunkt för luftvärnet.
Jag låter mig föras framåt av stigarna. Från tornet på Kaukola ås går Lostigen (Ilvesreitti) mot Ruostejärvi och den börjar jag följa. Ruttens markeringar har på sina ställen försvunnit, men det stör mig inte. En gång åker jag ändå vilse och stigen tar plötsligt slut. Men med hjälp av Retkipaikkas kartapplikation kan jag reda ut var jag befinner mig och hittar snabbt tillbaka till den rätta stigen.
Förutom i Saari folkpark går stigen mellan utkikstornet och Ruostejärvi genom ekonomi-skog. Största delen av den rutt jag rör mig längs är lättforcerad och lämpar sig även för nybörjare. Och om man tycker att cyklingen blir för krävande är det bara att stiga av cykeln och leda den ett stycke. 
I lugn och ro åker jag längs en skogsväg i egna tankar och koncentrerar mig på att trampa och iaktta naturen omkring mig. Plötsligt springer sex vitsvanshjortar över vägen några tiotals meter framför mig. Med lätta steg försvinner de in i skogen. Sådana möten med vilda djur är tankeväckande och ger styrka.
Lorutten går förbi Eerikkilä idrottspark och för mig vidare längs snabba stigar, som följer Ruostejärvis slingrande strandlinje. Med breda cykeldäck går det lättare att åka på en spång, risken är mindre att man sjunker in mellan bräderna. Nedanför en strandbrant dyker vindskyddet vid Myllylahti upp. Det är tid för en matpaus. Medan jag sitter och äter min matsäck iakttar jag hur en storlom ute på sjön tar sig en slurk vatten och dyker.
Jag fortsätter längs den gamla tavastländska oxvägen (Hämeen Härkätie) och återvänder till Kaukola ås via byn Porras. På det här avlägset belägna och lugna vägavsnittet ser jag inte många bilar.
Kaukola ås utövar en sådan lockelse på mig att jag måste klättra upp i utkikstornet igen som en fin avslutning på dagen. Sedan styr jag kosan mot min övernattningsplats vid Raanpää vindskydd på Kuivajärvis strand. Medan koltrastarnas vårsång ekar i skogen trampar jag fridfullt mot vindskyddet. Stigen kantas av massvis med vitsippor.
Dagens utflykt har gått snabbt och klockan är inte mer än fem. Då jag fått hängmattan och tarpen uppspänd mellan två träd börjar regndroppar falla. Jag samlar ihop det jag behöver för kvällsmålet under vindskyddets tak, tänder en lägereld och börjar värma tevatten i en kaffepanna. Medan jag väntar på att vattnet ska koka doppar jag mig i sjön för att skölja bort dagens svett och damm. Vattnet är uppfriskande och överraskande varmt för årstiden.
Kvällen förlöper lugnt vid elden medan regnet smattrar mot vindskyddets tak. Regnet är en underbar orsak till att inte behöva göra något alls! Jag kryper upp i min hängmatta då klockan är nio och sover gott ända till morgonen.

Söndag 12 maj. Jag vaknar och gäspar stort – har sovit verkligt gott. Regnet har upphört under natten. Jag lyfter upp min tarp på några grenar för att den ska torka medan jag packar ihop mina saker på cykeln.
Kan morgonen för en vagabond börja bättre än med starkt kaffe, kokat över öppen eld i en sotig panna? Jag njuter av röklukten, värmen från lågorna och mysli med starkt kaffe i ett storståtligt sjölandskap. Efter morgonmålet är det tid att packa ihop lägret och styra mot parkeringsplatsen och vidare hemåt. Vid strandvägen plockar jag till sist en stor bukett vitsippor att ta med hem – idag är det ju morsdag!
Naturen har bjudit på sitt allra bästa – det var en upplevelserik och minnesvärd utfärd. Skönt att bara trampa fram i maklig takt och låta sig uppfyllas av vårstämningen och andas in skogens alla dofter. Nu ser jag fram emot nästa tur i naturen.

 #Fillaripäiväkirja

Artiklarna har tidigare publicerats på finska på retkipaikka.fi

Översättning Magnus Östman

Parker i naturen

Folkparker är allmänna rekreationsområden som grundats främst för arbetarklassen från och med slutet av 1800-talet. Förutom Saari är till exempel Runsala folkpark i Åbo välkänd. 

Nationalparkerna är stora naturskyddsområden, vars uppgift är att trygga naturens mångfald och samtidigt ge mänskor en möjlighet att njuta av naturen. Vandringsleder, spångar över myrar och välutrustade rastplatser sänker tröskeln att ta sig ut i naturen.

Naturparkerna är strikt skyddade områden som i huvudsak är stängda för allmänheten. Förutom naturskyddet betjänar naturparkerna också forskningen. I naturparkerna får man oftast inte röra sig utan skriftligt tillstånd, men i vissa naturparker finns officiella vandringsleder där man får röra sig utan att avlägsna sig från leden.

 

Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020
Kommentarer (0)
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.