Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.

Har du dina vägar längs E66 på Sveriges ostkust i jämnhöjd med Öland, kanske på väg till eller från den klassiska kultur- och naturön inom synhåll från fastlandet, så passa på att besöka Stensjö by. Så gjorde vi i slutet av maj månad för att par år sedan, i skiraste försommargrönska och med solen lysande från en molnfri himmel. 
Den anspråkslösa skylten vid huvudvägen i Döderhults sockan i Småland – eller i Oskarshamn om man på ett modernt sätt vill placera byn geografiskt – kör man lätt förbi. Man kan inte ana, vilken kulturhistoriskt värdefull by som gömmer sig i det kuperade landskapet, bara några kilometer från den livligt trafikerade huvudvägen. 
Rätt snart förvandlas sand- och grusvägen till en gammal, smal och vindlande byväg, som kantas av långa buktande gärdesgårdar. Senast här gör man bäst i att parkera bilen och lämna det moderna fortskaffningsmedlet och gisslet för några timmar. För längs den vindlande gärdeskantade vägen vandrar man in i ålderdomligt landskap, som på ett underligt sätt får sinnet och minnet att vakna till liv. Som ett levande eko från generationer tillbaka.
Framme i byn möter en väl tilltagen parkeringsplats, toaletter och bord och bänkar att sitta vid för den, som vill sitta modernt och inte i en gräsbevuxen backsluttning. Det gamla utesluter inte det nya. Här förflyttas man hundra och tvåhundra år tillbaka i tiden. Till den tid då byarna ännu inte hade drabbats av storskiftet och gårdarna inte flyttats ut till sina egna ägor.
Att kalla byn för gråsparvarnas by kan förefalla väl enkelt och torrt, när man ser byn i det leende landskapet. Men byns många gråsparvar, som satt och sjöng sin enkla tjirpande sång över allt bland gårdar och uthus, var ett sunt och glädjande tecken på att byn är rik på liv och mångfald. På de allra flesta orter i bland annat Finland och Sverige har gråsparven minskat starkt i antal eller försvunnit helt. 
Som gammal ornitolog stannar man i dag upp av häpnad, när man går förbi någon lycklig gård eller häck som genljuder av gråsparvarnas sång och samvaro. Så ovanlig har gråsparven blivit, att man i dag till och med kallar kära hustrun till köksfönstret för att beundra två gråsparvar, som uppenbarat sig på gården bland alla pilfinkar vid fröautomaterna. 



Stensjö by ägs av Kungliga Vitterhetsakademin, som köpte alla byggnader i byn 1960 för att rädda dem undan det slutgiltiga förfallet och för att restaurera dem på gammalt sätt. Och för att samtidigt bevara byns ålderdomliga prägel. Lika viktigt har det varit att återskapa de backiga och betade ängsmarkerna, åkerjorden och slåttermarkerna. Odlingsjorden har aldrig konstgödslats och inga kemiska preparat har använts för att bekämpa ogräs eller sly. 
Det gör byns odlingsjord till ett värdefullt forskningsfält, både vad gäller artmångfalden hos djur och växter och själva jordens beskaffenhet. Vitterhetsakademin vakar över att marken brukas och nyttjas på gammalt sätt, med varierande växtföljder, endast naturgödsel och inga kemiska preparat. Självklart får moderna maskiner nyttjas för att spana på brukarnas tid och krafter. God och avgörande hjälp i markernas skötsel står de betande djuren för, kor får och hästar som det brukligt var i äldre tider. Den betande mulen formar landskapet.  

Vilken samlad och välvårdad by och vilket härligt leende landskap! Den kulturhistoriskt värdefulla byn har spelat en stor roll i filmatiseringen av ”Emil i Lönneberga” och ”Barnen i Bullerbyn”, två av Astrid Lindgrens klassiska barnböcker. Utan Stensjö by hade det varit närmast omöjligt att ge filmserierna den rätta känslan och den autentiska själen. 
Vissa paralleller finns med Stundars i Solf och Tegelbruksbacken i Kristinestad hemma i Österbotten. Kärnan i Stundars består av gamla grånade stockbyggnader, flyttade till platsen och samlade i en välfungerande helhet, med äldre restaurerade gårdar
i utkanterna för familjer att bo i. På Tegelbruksbacken i Kristinestad har Forststyrelsen återskapat den gamla betesmarken och samtidigt kopplat samman den med det närliggande å- och skogslandskapet genom en längre naturstig.


Besöket i Stensjö by förgylldes inte enbart av solsken och försommargrönska. Här fanns minst lika mycket fågelsång; en kör av gråsparvstjitter, bofinksdrillar och stenskvättans gnisslande sång. Göken gol och sommarens första tornseglare flög skriande över byn. Ladusvalor pilade fram över gårdstunen och in och ut i uthusbyggnader. En rödstjärt satt och sjöng sin dallrande själfulla sång på en gård och starföräldrar matade halvstora ungar i holkar och under tegelpannor. 
De kilometerlånga gärdesgårdarna ramade in gårdarna och markerna, med gott stöd av stenmurar som under tidens gång formats av hårt slitna händer och ryggar för att skapa potatisland och åkerlyckor och ge det dagliga brödet. Men hellre det än ren fattigdom och svältdöd. Ett hårt och strävsamt liv för många fattiga familjer låg bakom det i dag välskötta och ljusa landskapet i småländsk tappning.
Många liknade byar och gårdsgrupper hade övergivits på grund av olönsamhet, fattigdom och emigration till Amerika, det förlovade landet. Men Stensjö by räddades i sista stund, övergiven även den men inte helt förfallen. I dag bor flera familjer i byns gamla hus, modernt och med bilen parkerad på gården. Men den gammaldags byn med sina marker lever och sköts på bästa sätt.
Det mest överväldiga intrycket gjorde det vackra kulturlandskapet som brutits ur backig och stenig terräng, där de omgivande skogarna nyttjas för både betesgång och ved- och timmerproduktion. Hur hårt skogen nyttjas är inte lätt att säga, men troligtvis nyttjas den lika intensivt som i äldre tider för att ge boskapen sommarbete och för att ge vinterved och nödigt timmer för byggnaderna. Och givetvis för att behålla den gamla prägeln. 

Fyra blommande örter dominerade betesmarken och dikesrenarna under vårt besök. Mattor av de trefärgade styvmorsviolerna på de torraste platserna, skönt vita och doftande mandelblommor på varierande platser, förgätmig-ejens ljusblå flockar av små miniatyrblommor och givetvis maskrosens solgula och levnadsglada blomkorgar på dikesrenarna och längs gärdesgårdarna. För en botaniker med känsla för det gamla landskapets örter måtte Stensjö by vara en lisa för ögat och själen, från de tidigaste vårblommorna till höstens sista örter.
Här om någonstans spelar otaliga gräshoppor på sina stråkar från högsommaren och en god bit in på hösten, tills nattfrosten tar död på de sista. Och humlor och tordyvlar surrar fram i tung och rak flykt, var och en med egna mål. Tordyvlar och gräshoppor är en bristvara i det moderna odlingslandskapet, men i Stensjö by har de en säkrad plats. Ett levande minne från en gången tid på landsbygden.  

 

Stensjö by är en kulturhistorisk by i Döderhults socken i Småland. Foto Hans Hästbacka

 

Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017
Kommentarer (0)
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.