Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.

Höstmörkret är kompakt. Regnet piskar ned och en häftig västanvind ruskar om trädkronorna. Vägen slingrar sig allt längre in i skogen och verkar aldrig ta slut, speciellt som vi inte riktigt har koll på kartan var vi befinner oss. 
Men sedan skymtar ett upplyst fönster mellan träden. Janne och jag stiger ur bilen och knackar på dörren till den gamla stockstugan. Välkomstkommittén är på plats: Heidi, Sven och Tage har värmt upp stugan, hunden Alma är först misstänksam men välkomnar oss sedan med mjuka tassar och en blöt tunga. I vårt lilla sovrum sprakar en brasa inbjudande. Den enda belysningen kommer från stearinljus.



Följande morgon är det ännu beckmörkt då väckarklockan ringer. Alltför tidigt känns det som, men tidig uppstigning är en förutsättning för att kunna fotografera i det mjuka ljus som råder strax före och efter soluppgången. 
Efter en snabb frukost bär det av ut i skogen i Seitseminens nationalpark. Från vår stuga vid sjön Pitkäjärvi är det några kilometer att gå längs väl upptrampade stigar tills vi kommer fram till Multiharju urskogsområde. Ett stilla höstregn prasslar i buskagen, men gårdagens häftiga vind har förbytts i ett stilla susande i träden.
I Multiharju verkar det som om tiden stått stilla. Här har skogen fått växa ifred från avverkningar och den enda förnyelse av trädbeståndet som skett står skogsbränder för. Tittar man noga efter bär flera av de upp till 400 år gamla tallarna spår av bränderna. Tallarnas stammar är i övrigt täckta av ett präktigt lager av sköldbark, även det ett tecken på tallarnas aktningsvärda ålder.
Tiden går snabbt då vi dokumenterar alla torrakor, mossbelupna lågor och fantasieggande trollansikten som tittar ut från de döda trädstammarna. Vi rör oss långsamt runt den 1,8 kilometer långa naturstigen som löper runt Multiharju. Att avvika från den smala stigen är inte tillåtet i urskogsområdet som fridlystes redan 1910, 72 år innan nationalparken grundades.
På förmiddagen tilltar regnet så pass att vi söker skydd på rastplatsen vid sjön Saari-Soljanen. Lunchen smakar extra bra då regnet smattrar mot taket och en brasa värmer i eldstaden. Snart skiner solen igen och då gör vi ett besök på den närbelägna myren, som redan glöder av höstfärger. Ut på myren ända till sjön Kirkas-Soljanen kommer man på en spång, som är så bred att två rullstolar kan passera i bredd.



Tillbaka i den gamla skogshuggar-stugan vid Pitkäjärvi får vi förstärkning då Krister, Johanna, Lotta och Bamce anländer. Carina har kommit från Vasa, varifrån det inte är mer än drygt två timmars bilfärd till Seitseminen.
Nu är en stor del av föreningen Biofoto Finlands kärntrupp samlad. Vi får ytterligare besök av Liisa Tyllilä från ett lokalt företag i naturturismbranschen. Liisa är speciellt kunnig i Seitseminens historia och hur mänskorna levde där i äldre tider. Hon lägger ut texten om ”Parkanos baron”, överforstmästare Gustaf Wrede, som verkade som skogvaktare i Seitseminen 1893–1918. Han levde långa tider ett asketiskt liv i skogen, där han rörde sig barfota med tjärade fötter. Han är också känd som den som genom uppfödning i skyddade hägn räddade älgen från att dö ut i Finland på 1920-talet.
Dagen avslutas på bästa sätt med stämningsfullt bastubad i höstmörkret vid Pitkäjärvis strand. Natten är stjärnklar och vi utnyttjar möjligheten att ta bilder av stjärnhimlen utan störande ljusförorening från tätorter. I den stilla natten långt från alla ljudföroreningar hörs locklätena från flyttande rödvinge-trastar tydligt. 



Såsom är fallet i många andra nationalparker bevaras inte enbart naturvärden utan även kulturhistoriskt värdefulla objekt i Seitseminen, där har mänskan bott och fått sin utkomst av skogen i hundratals år. En av de gamla skogsgårdarna, Kovero kronoskogstorp, har bevarats och restaurerats av Forststyrelsen i 1930-tals stil.Hit beger sig en del av oss följande dag i solsken, som tidvis förbyts i molnigt väder då mörka moln drar in från nordväst. Men så länge det inte regnar är molnen bara till fördel – de ger fotografierna fin höststämning. Sidensvansarna i det gamla torpets gårdsbjörkar och förbidragande flockar av tranor kommer med samma budskap: nu är hösten här med besked.
Jag fortsätter nu min vandring på egen hand genom nationalparken. Det är lätt att gå längs de välupptrampade stigarna, men ibland är vägvisarna bristfälliga eller saknas helt där man som mest skulle behöva dem. Skogen är inte lika gammal och orörd som i Multiharju, men den är i alla fall enhetlig utan nyligen avverkade ytor eller monoton ungskog. Här och där skymtar någon av de myrar som tillsammans utgör mer än hälften av nationalparkens areal. Traktens myrar blev till stor del utdikade under 1960- och 1970-talet, men sedan 1987 har de långt restaurerats till naturtillstånd. Om detta vittnar igenfyllda skogsdiken, som redan hunnit få ett tjockt lager vitmossa. 
Stigen mot Liesijärvi vid nationalparkens östra gräns går över två muntert porlande skogsbäckar. En liten kvarn är byggd rakt över en av bäckarna. Den har Forsstyrelsen låtit transportera hit från Helvetinjärvi nationalpark, ett stycke norr om Seitseminen. Kvarnen är av samma typ som den som tidigare fanns på platsen. För den som gillar sövande bakgrundsbrus kan det vara en fin upplevelse att övernatta i kvarnen med den porlande bäcken bara någon meter under golvet.
Litet längre fram, vid Liesilampi, bär trädstammarna spår av bäverns kraftiga stämjärn till tänder. Seitseminen ligger inom den ursprungliga europeiska bäverns nuvarande utbredningsområde i Finland.
Jag behöver inte känna mig ensam i skogen. Titt och tätt kommer vandrare emot på stigen. Det är tydligt att nationalparken är ett populärt utflyktsmål under hösten, även bland barnfamiljer. På lägerplatsen vid Liesijärvi har en stor grupp ungdomar slagit sig ned för att övernatta. Ryggsäckarna packas upp, kvällsmaten puttrar på spritköken och tälten kommer småningom upp. Här får man också en bild av hur pryl- och klädesfixerat utelivet är i dag, på gott och ont. 
Men stadiga, vattentäta vandringsskor är bra att ha då man höstvandrar i Seitseminen. Trots det är fötterna lätt ömma då jag återser stugan vid Pitkäjärvi efter dagens 15 kilometer långa vandring. Här stundar matlagning på vedspis och bastubad i stearinljusens sken – stugan har ingen elektricitet. Det här är nyttig påminnelse om hur mänskor för inte alltför länge sedan klarade av att leva naturnära utan alla dagens bekvämligheter.



Morgonen gryr frostklar och vindstilla. Dimslöjor stiger upp från myrar och skogstjärnar. Nu finns alla möjligheter till stämningsfulla höstbilder, och alla i gruppen är tidigt uppe med kameror och stativ i högsta hugg. Motiven finns nära stugan vid stranden av Pitkäjärvi och någon kilometer längre bort där myrarna breder ut sig. På marken har hjortronbladen fått kransar av vit rimfrost. Björkar och aspar lyser i morgonsolen och speglar sig i Pitkäjärvi där inte en krusning bryter vattenytan.
Seitseminen visar sig från sin allra bästa sida under vår sista dag i nationalparken. Sannolikt kommer flera av oss att återvända.

Foto Magnus Östman


 

Seitseminen nationalpark

- Belägen i norra Birkaland, cirka 50 kilometer nordväst om Tammerfors
- Areal 46 kvadratkilometer
- Skogar, myrar, mindre sjöar, ängar, hagmarker
- Vandringsleder på totalt 60 kilometer, tre naturstigar, cykelleder
- På vintern 45 kilometer skidspår
- Ett tiotal rastplatser med eldstad, kokskjul eller skärmskydd
- Gammal skogshuggarstuga vid Pitkäjärvi kan hyras 22.4–30.10. Plats för 14 personer.
- Kovero kronoskogstorp med gårdsbyggnader, restaurerade i 30-tals stil är öppet för allmänheten under sommarmånaderna. De närbelägna ängarna betas av kor och får av gammal lantras..
- Naturum i byn Länsi-Aure, öppet året om

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017
Kommentarer (0)
Skriv siffran 7 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.