Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.

Mattias Kanckos

37 år, biolog (Åbo Akademi), utbildad vildmarksguide
Guidar vid Esse å, i övriga Pedersöre och Jakobstad, även fjällvandringar
Främst grupper med lokala invånare, familjer, företag
hemsida: www.essnature.com


1. Jag fick intresset redan som barn av mina föräldrar och farmor. Det började med fiske och bärplockning och utvecklades sedan till ”allt i naturen”.

2. Jag insåg under studietiden att jag inte ville bli stadsbo och valde att bli kvar i min hembygd och bo naturnära. Då var eget företag det enda alternativet och naturguidning en given del av detta. En annan orsak var att den allmänna naturkunskapen minskat och att jag ville motverka detta.

3. Jag leder främst fisketurer, vandringar och paddlingsturer. När det gäller naturkunskap är jag ganska allround utan att ha specialiserat mig på någon artgrupp. Fåglar och stora däggdjur har jag speciellt bra koll på i mitt verksamhetsområde.

4. I somras ledde jag en fågelexkursion i Esse då jag och gruppmedlemmarna för första gången fick se en björn. Den var liten och ingen blev rädd, gruppen ger trygghet.

Anita Storm

43 år, biolog (Åbo Akademi), utbildad Världsarvsguide, ört- och svamprådgivare, utbildad garvare och mathantverkare.
Guidar främst i Kvarkens skärgård men även vid Höga kusten i Sverige. Specialitet barngrupper (bland annat lägerskolor på 1–4 dagar för lågstadieelever) och Learning by doing – upplevelsebaserade guidningar.
E-post: storm.anita@hotmail.com


1. Jag blev intresserad av självhushållningen som barn där hemma. Jag plockade blåbär med farmor. Hemma gjorde vi vårt eget mjöl och älgkött hörde till basråvarorna i köket.
Senare finansierade jag mina studier genom att plocka och sälja bär samt egen odlad lök och kål.

2. Under min tid som projektledare vid Kvarkenrådet blev jag engagerad i problembaserad undervisning i naturen. Att fortsätta med undervisning i Världsarvet blev en naturlig fortsättning. 

3. Jag ser naturen som en helhet där ekologi, geologi och mänskans anpassning till ständigt nya förhållanden (landhöjningen) alla bidragit till det landskap vi har i Kvarkens skärgård idag. Jag strävar efter att inte bara guida utan också förmedla kunskap genom upplevelser och olika övningar. 
Jag tar upp naturens resurser på exkursioner och kurser om exempelvis vilda växter och deras användning som föda.  Matlagning utomhus är viktigt och ger nya smakupplevelser. 

4. Då jag ledde en lärargrupp på Mickels-örarna skulle deltagarna beräkna hur mycket ett stort stenblock vägde. En av lärarna var speciellt matematiskt intresserad och han uppskattade först den exakta vikten på en mindre sten genom att jämföra dess volym med motsvarande mängd vatten med en enkel, självkonstruerad våg. Stenblockets volym bestämdes genom noggranna mätningar med måttband och sedan kunde läraren beräkna stenblockets vikt utgående från stenens vikt. Det blev 88 000 kilogram.
Det här visar hur kreativiteten kan flöda ute i naturen utan att man behöver använda en massa högteknologiska hjälpmedel.

Esko Vuorinen

52 år, biolog, utbildad trädgårdsmästare och naturinventerare.
Guidar främst vuxna naturintresserade i hela södra Finland, men även i Estland och övriga Östersjöländer. Specialitet växter, lavar och mossor.
E-post: esko.vuorinen@gmail.com


1. Jag fick mitt naturintresse av föräldrarna som var stora naturvänner och tidigt tog mig med ut i naturen. Föräldrarna har berättat att jag studerade floran redan i förskoleåldern och kände igen växterna första gången jag såg dem i naturen.

2. Naturinventeringar är min huvudsyssla, men jag guidar också gärna grupper och drar fältkurser i artkännedom. Jag gillar speciellt guidningar där man undersöker naturen noggrant. Då kan man hitta massor av arter på ett litet område. Det har varit givande att kunna visa deltagarna hur många växtarter man kan hitta i helt urbana miljöer, såsom Storkyrkans trappa i Helsingfors och i kvarteren i Kronohagen. Det är tacksamt att leda grupper av mänskor som är mottagliga för ny kunskap om naturen. Det är inte lika lätt att fånga intresset hos dem som är mer inriktade på att motionera och röra sig snabbt i naturen. 

3. Att upptäcka nya arter bland lavar och mossor är alltid lika roligt. Under min utbildning till naturinventerare blev jag på allvar intresserad av fåglar och hur man känner igen dem utgående från deras läten. Mitt senaste specialintresse är landlevande snäckor och sniglar, som det nyligen kommit ut en finsk bestämningsbok om.

4. En rolig upplevelse var att upptäcka en vackert blommande, minimal jordgubbsplanta  i en springa i Storkyrkans trappa. En fin upplevelse av helt annan typ var då vi på nära håll kunde följa med en ung, vacker räv som jagade sork på en sumpig strand med en sångsvansfamilj i bakgrunden.

 

Esko Vuorinen. Foto Magnus Östman

Frågor till naturguiderna

1. Vad fick dig att bli naturintresserad?
2. Varför valde du att börja leda grupper i naturen?
3. Vad i naturen intresserar dig mest och vad upplever du att du kan speciellt bra?
4. Nämn en speciellt minnesvärd händelse som du varit med om tillsammans med en grupp?

Fler naturguider

Det finns en hel del andra naturguider som ger service på svenska. De som är anknutna till Kvarkens världsarv respektive Noux nationalapark hittas på:
www.kvarken.fi/upptack-kvarken/        aktiviteter/varldsarvsguider/

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015
Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.