Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Sedan sommaren 1972 har det äldre paret haft sina bopålar vid Lillträsket djupt inne i Tenalaskogarna. Först rustade de upp ett gammalt torp till sommarstuga och då de blev pensionerade år 2000 lät de bygga ett vinterbonat hus ett stycke från stranden uppe på en bergsluttning. Huset ritades av arkitekten Bruno Erat, känd för sina miljövänliga skapelser.

Då Finlands Natur besöker platsen står det snart klart att pensionärsparet är naturvänner utöver det vanliga. Fågel-matningen vid köksfönstret är i flitig användning av skogens mesar, bland dem även tofsmesar och talltitor som drabbats hårt av att äldre orörd skog allt mer blivit en bristvara. Här trivs skogsfåglarna för den omgivande skogen har länge fått sköta sig själv. Paret visar ett vackert björkdominerat skogsparti som vuxit upp på en övergiven åker, som hört till torpet vid stranden. Runt björkskogen finns väldiga, gamla granar och enstaka lövträd som dött av ålder. Tickor täcker stammarna och hackspettarnas hål syns på många håll. 
Lillträsket är en vacker skogssjö med förhållandevis klart vatten. Här har storlommen häckat flere gånger på en boflotte som grannarna vid träsket bogserat ut på vattnet. Förra sommaren var det ett sångsvanspar som byggde sitt bo på flotten och fick fyra ungar, som dock inte nådde vuxen ålder.
Det är inte bara fåglar som trivs på pensionärsparets ägor. Som mest har de sett spår av tre lodjur på isen. Lodjuren lever gott på de mängder av vitsvanshjortar som numera finns i trakten. Ett lodjur slog en hjort nära parets strand och åt av sitt byte under fyra nätter i rad. Då vi följer en liten skogsbäck inåt skogen bort från sjön syns tydliga utterspår på bäckens is. Paret berättar att de en gång upptäckte björnspår i den fuktiga jorden nära deras brunn vid sjöstranden. Också varg har rört sig så gott som årligen i skogen och som pricken över i:et berättar paret om järven de en gång spanade in från sitt köksfönster.

Paret äger sex hektar skog som vi vandrar genom. Sedan blir det bara alltför tydligt att vi kommit ut ur den skog som fått sköta sig själv till skog där enbart ekonomin varit avgörande för hur skogen skötts. Gränsen mellan pensionärsparets mark med hundraåriga granar och rågrannens mark där skogen kalavverkats är knivskarp och detta bekymrar paret. 
Risken är uppenbar att flera av de gamla granarna på parets sida av gränsen kommer att falla då stormvindarna får fart över hygget. Redan nu har tre stora ganar fallit för vinden. Ett annat orosmoment är den markberedning och dikning som skett på det kalavverkade skogsskiftet. Dikena på hygget mynnar ut i det gamla dike som med tiden blivit en liten bäck och som rinner genom pensionärsparets skog ut i Lillträsket. Frågan är om det finns risk att humus och fasta partiklar sköljs ut i bäcken som kanske slammar igen och ”måste” åtgärdas för ekonomiskogens skötsel. I sistahand kan vattenkvaliteten i klarvattensjön bli lidande.

Fallet i Tenalaskogarna väcker frågan om vilka rättigheter en markägare som vill bevara skogsnaturen så orörd som möjligt har, då effekterna av massiva
avverkningar och markberedningsåtgärder sprider sig över gränsen från grannlägenheten? Frågan är också aktuell i de fall då avverkningar, markberedning och dikning hotar att påverka närliggande naturskyddsområden.
Skogsdikningar och deras inverkan på miljön hör till de mer komplicerade frågorna inom miljöjuridiken. Här måste bestämmelser ur både skogslagen och vattenlagen beaktas.
Pasi Kallio, jurist på Finlands naturskyddsförbund, säger att skogslagens tionde paragraf ger ett visst skydd för de så kallade nyckelbiotoperna, dit skogsbäckar i naturtillstånd hör. Men skyddet gäller närmast ett förbud mot att genom mekaniska ingrepp skada bäckens närmiljö. Bäckfåran eller dess vatten omfattas inte av skogslagens tionde paragraf, utan här är det vattenlagens komplicerade bestämmelser om bland annat dikning som gäller.
Kallio lyfter fram paragraf sju i vattenlagens andra kapitel, där det ingår en allmän skyldighet att vid användning av vattentillgångar se till att ”allmänna eller enskilda intressen inte kränks”.
Det här är ändå en ganska diffus bestämmelse som luckras upp av flera andra bestämmelser i lagen. I lagens andra kapitel, 10 paragrafen stadgas att den som äger ett dike eller ett bäcken ”inte får ändra bädden till skada för någon som är nedström utan dennes samtycke”. Men här sägs å andra sidan också att ”Inget samtycke behövs om ägaren till bädden eller bäckenet har ett bruksbehov som kräver att projektet genomförs”.
Nionde paragrafen i vattenlagens femte kapitel ger en markägare rätt att leda in vatten i ett dike på annans mark utan dennes godkännande om detta är ändamålsenligt för att torrlägga mark. Avledningen av vattnet får dock inte leda till skada. Samma paragraf ger också markägare en viss rätt att utföra dikningar på annans mark, även om denne inte ger sitt samtycke därtill. I sådana fall är det kommunens miljövårdsmyndighet som kan utfärda rätten till dikning.
Dikningen i det aktuella fallet i Tenala har inte kommit till Raseborgs miljöbyrås kännedom. Miljöinspektör Jouni Stordell berättar att miljö-byrån ibland ger utlåtanden om skogsdikningsplaner, som enligt lagen bör tillställas regionens NTM-central i förväg.
Stordell är mycket medveten om vilka hot nya skogsdiken kan utgöra om ökade mängder slam och försurande humus sköljs ut i skogssjöar. 

När det gäller avverkning av skog är huvudregeln den att en förhandsanmälan bör göras till skogscentralen. Inga krav finns på att den som äger mark intill avverkningsområdet ska höras före ingreppet. Det har många stugägare med små tomter bittert fått erfara då skogen nära huset plötsligt är försvunnen och närmiljön i grunden är förändrad.

 

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017
Kommentarer (1)
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Om de har skogen bara för glädje och nöje och inte för ekonomisk vinning är det ju bara bra med några träd som vinden fäller, då blir det mer död ved i skogen och mera mångfald.
Johan12.09.17 kl. 12:33

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.