Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

På den enda tyska krogen i Sumatras bullriga huvudstad Medan sitter tre dystra forskare böjda över sina glas. Britten Ian Singleton, amerikanen Matthew Nowak och tysken Jan-Fritz Nierste jobbar inom projektet Sumatran Orangutan Conservation Programme (SOCP), som för en ojämn kamp för att skydda Sumatras krympande orangutangpopulationer.
– Situationen är katastrofal. Sumatraorangutangen har aldrig varit så hotad som nu, och aldrig har skogen mejats ner i lika snabb takt, säger SOCP:s direktör Ian Singleton, som jobbat med orangutanger på Sumatra i 23 år.
- Sumatraorangutangen har minskat med över 80 procent under det senaste seklet. Arten klassas som akut utrotningshotad av Internationella naturvårdsunionen IUCN. 
– Den största orsaken är skogsavverkningen, som är snabbare i Indonesien än i någon annan del av världen. Drivkraften är framför allt nya oljepalmplantager, säger Matthew Nowak.  

Största delen av de
6 600 sumatraorangutanger som finns kvar lever i, och kring, nationalparken Gunung Leuser i de norra delarna av Sumatra. Ekosystemet Leuser är ett av de sista sammanhängande regnskogsområdena på ön, och finns med på Unescos lista över världsnaturarv. 

– Det hindrar inte avverkningen från att fortsätta. Hemlösa orangutanger som hittas på hyggena klubbas vanligen ihjäl, medan deras ungar tas som husdjur. Det är olagligt förstås, men det finns ingen som ser till att lagarna följs, säger Singleton. 
I ett försök att bromsa den nedåtgående spiralen har SOCP grundat en rehabiliteringsklinik för föräldralösa och misshandlade orangutanger utanför staden Medan. 
– Vi tar emot 20–30 orangutanger varje år. De som kommer till oss är de tursamma överlevarna, flyktingar från skogar som inte längre existerar, säger Singleton medan vi åker mot kliniken.
På rehabiliteringscentret möts vi av ett karantänsområde med 16 burar. Här sitter de orangutanger som senast tagits emot av SOCP. De tillbringar tre veckor i karantän, medan de genomgår röntgenundersökningar och testas för sjukdomar som tuberkulos och hepatit B. Orangutangernas arvsmassa är så lik människans att de kan smittas av samma sjukdomar och föra dem vidare. 
– Många av orangutangerna som tas emot är i dålig fysisk form, eller traumatiserade efter att ha förlorat sin mamma, säger Singleton.

Han förklarar att kliniken jobbar enligt en trestegsmodell: från konfiskering till socialisering, och till sist återintroducering till naturen. De flesta av orangutangerna som sitter i karantän har nyligen konfiskerats av folk som hållit dem olagligt som husdjur.
– Vi får bara nys om sådana fall där någonting gått galet och ägaren själv vill göra sig av med orangutangen. Det är alltså bara en bråkdel som når oss, säger Singleton.
Längre in i centret syns tre pigga, rufsiga orangutangungar som klättrar i rep och ställningar som satts upp mellan träden. Frukter, bollar och pinnar hänger i repen. 
– Här lär sig ungarna grunderna i vad det vill säga att vara en orangutang. Om deras mamma dödas vet de inte hur de ska klara sig. I naturen tar det upp till åtta år innan en unge är fullärd, säger Singleton. 
I lekparken ska orangutangungarna bland annat lära sig vilka frukter som går att äta och hur man bygger sig ett bo till natten.

– Vår personal visar exempel, som orangutangerna lär sig imitera. De är nyfikna och skickliga på att härma en människas rörelser, bara man lyckas fånga deras intresse. Många är så traumatiserade och misstänksamma att det tar tid innan de kan koncentrera sig.
I en större bur uppe i en sluttning pågår följande fas: en grupp tonåriga orangutanger lär sig umgås med varandra. Under stort ståhej käbblar de om fikon och bananer, klänger i burens tak, ropar till varandra och kikar frågande mot oss.
– De flesta möter andra orangutanger för första gången sedan de förlorade sin mamma. Det är den viktigaste delen av socialiseringsfasen: att lära sig kommunicera med sina artfränder och försvara sin mat, säger Singleton. 
När veterinärerna på centret anser att en orangutang klarar sig tillräckligt bra med de andra är det dags för den sista fasen: återintroduceringen. Den sker stegvis: först väljer personalen ut 4–5 orangutanger som verkar komma bra överens. De körs sedan tillsammans ut till ett av två skogsområden i den nordliga provinsen Aceh, där SOCP försöker etablera nya populationer. Också här får de tillbringa den första tiden i burar, för att långsamt vänja sig vid skogens läten och dofter. När orangutangerna känner sig trygga i sin nya omgivning öppnas burarna. Orangutangerna får ge sig ut i egen takt, men återvända om de vill. Först när personalen är helt säker på att de klarar sig på egen hand transporteras de djupare in i skogen och släpps fria. 

SOCP har sedan 2002 släppt ut över 200 orangutanger i naturen. Överlevnadsprocenten ligger mellan 70 och 80. Orangutangerna tillbringar vanligtvis mellan sex månader och två år i rehabiliteringscentret innan de återintroduceras. 
Men en del av djuren är så allvarligt skadade att de inte kan släppas ut på nytt. Det gäller till exempel en massiv, 100 kilo tung hane som fått namnet Leuser. Leuser, sju gånger starkare än en vanlig människa, är blind efter att ha skjutits 62 gånger med luftgevär.
Det har ändå inte hindrat Leuser från att få tvillingar på kliniken tillsammans med den likaså blinda honan Gober. Tvillingarna Genteng och Ginting är båda friska, och kommer att släppas ut tillsammans med sin mamma, berättar Singleton. Honan Gober återfick synen efter en starroperation 

Trots ljusglimtar som den här är Singleton pessimistisk. Han berättar om en ny markanvändningsplan för provinsen Aceh, som öppnar Gunung Leusers skogar för vägbyggen. 
– Det är bara i Leuser det fortfarande finns såväl orangutanger som elefanter, sumatranoshörningar och sumatratigrar. Om vägplanen verkställs kommer noshörningarna att vara försvunna om fem år, elefanterna om tio år och orangutangerna om 15 år.
Enligt Singleton är vägbygget som regeringen i det självstyrda Aceh vill driva igenom olagligt.
– Aceh tog sig genom tsunamikatastrofen 2004 och ett gerillakrig som pågick i tre decennier. Nu håller man själva på att vålla en ny katastrof. Erosionen som följer när träden försvinner leder till jordskred och översvämningar som kan sopa med sig hela städer. 
Den brittiska forskaren säger att det är förhoppningar om snabba vinster som driver de nya markplanerna.
– Oljepalmen växer fort, ger god avkastning och sysselsätter miljoner. Ofta röjs ny plantageareal genom att man häller ut bensin i skogen och eldar upp rubb och stubb.
– Framtiden beror på de beslut om Leusers ekosystem som fattas de närmaste månaderna. Inte bara orangutangernas framtid, utan hela regionens.

Artikeln har producerats med stöd (biståndsmedel) från utrikesministeriet

 

Sumatraorangutangen

• Världens största trädlevande djur

• Hör till de intelligentaste djuren, kan lära sig använda verktyg.

• Det finns två orangutangarter: sumatraorangutangen och borneo     orangutangen. 

• Förökar sig långsamt: en hona föder i medeltal bara en unge på nio år.

• Trivs bäst i tropiska låglandsskogar. Då dessa röjs och görs om till plantager trängs de återstående orangutangerna undan till bergstrakter, på gränsen till sin toleranszon.  

• Sumatran Orangutan Conservation Programme (SOCP) arbetar för att bevara sumatraorangutangen och skydda skogarna i ekosystemet Leuser. SOCP driver både rehabiliteringskliniken för hemlösa orangutanger och rättsprocesser mot skogs- och palmoljeföretag. 

• En klinik för orangutanger grundades redan 1973 på Sumatra i närheten av staden Bukit Lawang av schweizarna Regina Frey och Monica Boerner. Innan kliniken flyttade till annan ort släpptes över 200 orangutanger ut i naturen. En del av dem lever ännu kvar i skogarna kring staden och har blivit en turistattraktion. 

Lappar hålen i biodiversiteten

Återintroducering är en naturvårdsstrategi som går ut på att återföra friska individer av en hotad djur- eller växtart till ett område därifrån den tidigare trängts undan. Djuren och växterna föds alltså upp i fångenskap och släpps sedan ut i hopp om att de ska kunna etablera sig på nytt i sin naturliga miljö och bidra till att återställa balansen i ekosystemet. 
Ett globalt specialistnätverk inom naturvårdsunionen IUCN arbetar med tiotals projekt av det här slaget. Det främsta syftet med dem är att motarbeta utarmningen av biodiversiteten som den kontinuerliga habitatförstörelsen orsakar. 
Taktiken tillämpas inte bara på större däggdjur som orangutanger, utan också på bland annat fåglar, fiskar, växter, groddjur och också några spindelarter.
Framgångsrika pionjärprojekt som IUCN lyfter fram är återintroduceringen av arabisk oryxantilop i Omans ökennatur, lejontamariner i Amazonas och rödvargen i North Carolina i USA. 
I en rapport från år 2013 där återintroduceringsprojekt i olika delar av världen granskades bedömer IUCN att 31 av 57 projekt varit lyckade eller mycket lyckade. 25 projekt bedöms som delvis lyckade, medan bara ett klassificeras som misslyckat. För att återintroduceringen verkligen ska fungera krävs ett digert förarbete och minutiösa praktiska förberedelser. IUCN framhåller också att många projekt strandar på att det inte finns tillräckligt med resurser för att följa upp hur det går efter att arten återintroducerats. 
– Det är hoppingivande att antalet projekt av den här typen har ökat under de senaste 20 åren, men samtidigt visar det att levnadsutrymmet för djur- och växtarter hela tiden krymper, antingen genom direkt konkurrens med människan eller som en följd av klimatförändringen, säger Frédéric Launay, återintroduktionsexpert på IUCN, i ett pressmeddelande.

 

Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015
Kommentarer (1)
Skriv siffran 7 med bokstäver:
SÅÅÅ SÖT
1207.02.18 kl. 10:39

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.