Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?

Att i praktiken genomföra det godkända naturskyddsprogrammet har släpat efter betänkligt. Fortfarande arbetar tjänstemän på vissa NTM-centraler med att bereda och fatta fredningsbeslut om områden som hör till strandskyddsprogrammet som godkändes av statsrådet år 1990. Inte heller statsrådets beslut om Natura 2000-nätverket från år 1998 har ännu helt genomförts. 
Ett område kan fredas på flera olika sätt. Antingen införskaffas området till staten eller så inrättar man ett privat naturskyddsområde. Båda alternativen ska i första hand ske genom överenskommelse med markägaren, men naturvårdslagen ger miljömyndigheterna rätt att även fatta ensidiga beslut. När ett privat naturskyddsområde inrättas fattar NTM-centralen ett fredningsbeslut som innehåller bestämmelser om vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. 
I Kvarkens skärgård har pressen att få de utdragna fredningsprocesserna avslutade och viljan att tillmötesgå markägarnas önskemål lett till märkliga lösningar: NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt att man får jaga fritt i nationellt och internationellt viktiga fågelskyddsområden, på ett okontrollerbart sätt ta ut brännved från skogen i speciellt skyddsvärda naturtyper, ja till och med att muddra och flytta båtleder och deponera muddermassor på vissa privata naturskyddsområden. Markägarna har fått avgöra var landstigningsförbud ska inrättas.

Finlands naturskyddsförbunds österbottendistrikt anser att flera fredningsbeslut är lagstridiga. Distriktet har lämnat in besvär mot bland annat ett fredningsbeslut år 2011 som gäller 18 000 hektar samfällt vatten och 300 hektar land i Bergö skärgård i Malax kommun. En annan tvist gäller två olika naturskyddsområden i området Kaldonskär- Södra Björkö, av vilka 372 hektar finns i Korsnäs och 1 000 i Närpes. Även i Mickelsörarnas skärgård finns många nya privata naturskyddsområden där fredningsbestämmelserna ifrågasätts av sakkunniga inom naturskydd. Flera besvär ligger nu på Högsta förvaltningsdomstolens bord.
Trots att primärsuccessionsskogar är en prioriterad naturtyp i Naturanätverket och att avverkningar nämns som det största hotet mot naturvärdena tillåter NTM-centralen uttag av brännved. Den allmänna linjen är att man på öar med sommarstugor får avverka upp till två kubikmeter brännved per år för byggnadernas behov. På vissa små skyddsområden motsvarar det en stor del av den årliga tillväxten i skogen och innebär ett betydande ingrepp i naturen. Eftersom NTM-centralen inte brukar definiera klart på en karta var på området uttag av brännved är tillåtet, är det svårt att övervaka om fredningsbestämmelsen verkligen efterföljs.

På Mickelsörarna har NTM-centralen tillåtit brännvedsuttag på över 70 procent av de privata naturskyddsområdena. Detaljerna i besluten varierar från fall till fall. I ett fredningsbeslut från år 2010 som gäller Södra Håpören har NTM-centralen begränsat rätten att avverka träd till endast vissa trädslag som kan anses ha mindre betydelse för skogsnaturens biologiska mångfald. HFD har förkastat ett besvär gällande detta beslut, men biologer kritiserar fortfarande tanken att man skulle göra skillnad mellan olika trädarter i primärsuccessionsskogar, där skogens naturtillstånd och succession bör vara i fokus.
I ett beslut från år 2014 gällande ön Täljknivsören i Korsholm har NTM-centralen godkänt att man förutom att ta brännved även får avlägsna vindfällda träd och andra döda träd ”som med tiden kan bilda underlag för skogen skadliga insekter eller sjukdomar”. Vad detta har med naturskydd att göra kan man fråga sig, när död ved uttryckligen är en bristvara och en indikation på naturtillstånd och höga naturvärden.

Ett fredningsbeslut kan rentav försämra skyddet av skogsnaturen jämfört med läget innan. I strandgeneralplanen för Korsnäs har landområdet i Kaldonskär– Södra Björkön klassats som SL-område med en planebestämmelse att området skall bevaras i naturtillstånd, men i sitt fredningsbeslut tillåter NTM-centralen avverkningar i enlighet med Tapios rekommendationer. 
Begränsning av jakt på naturskyddsområden är en stor nationell tvistefråga. I Kvarken handlar det främst om att jakt på säl och sjöfågel kan ha en störande inverkan på fågellivet inom naturskyddsområden. Jakt på sjöfågel kräver inte tillstånd, vilket betyder att det inte finns någon myndighet som på förhand granskar huruvida jakten kan försämra de skyddade naturvärdena. Därför har fredningsbeslutet en avgörande betydelse när det gäller att säkra att man verkligen följer naturvårdslagen och EU:s fågeldirektiv. 
I Kvarken är sjöfågeljakten helt förbjuden i bara ett privatägt naturskyddsområde, nämligen Valsörarna–Björkögrunden, som fredades av Björköbyborna långt innan naturskyddsprogrammen och Naturanätverket. I Vassorfjärden finns en smal remsa där jakt är förbjuden och på Södra Stadsfjärden gäller jaktförbud enstaka dagar i veckan. Ralf Wistbacka tycker att det här inte ger tillräckligt mycket ro åt rastande fåglar under flyttningen. Enligt Wistbacka borde jakten begränsas bland annat på vissa områden i Bergö, där de sista spillrorna av tidigare livskraftiga populationer av bergand (EN) häckar. I området jagar man vigg och risken för att de två arterna förväxlas i fält är uppenbar. 
Ett annat område med stor betydelse för fåglar är Kaldonskär, men inte heller här har NTM-centralen drivit igenom några begränsningar av jakten på de nya privata naturskyddsområdena.

Landstigningsförbud på fågelskär under häckningstid är en beprövad åtgärd inom naturskyddet. På de privata skyddsområdena i Kvarken har markägarna stretat emot också i den här frågan. Det har lett till att långt ifrån alla värdefulla fågelskär har ett landstigningsförbud. Landstigningsförbuden har dessutom urvattnats av en mängd olika undantag, till exempel för behov gällande fiske, jakt på mink, mårdhund eller säl.
En central tvistefråga gäller områden som hör till både strandskyddsprogrammet och Natura 2000-nätverket. NTM-centralen borde genom ett och samma fredningsbeslut förverkliga båda programmen. Problem uppstår då markägarna motsätter sig åtgärder som skulle skydda de naturvärden som har skyddats genom Naturabesluten eller när en överenskommelse om den ekonomiska ersättningen inte kan nås. Då måste NTM-centralen ta till tvångslösningar som att inrätta ett naturskyddsområde utan markägarens samtycke. Med denna metod kan NTM-centralen dock endast göra begränsningar i enlighet med strandskyddsprogrammet, vilka i allmänhet är lindrigare än det som skulle behövas för att skydda Naturaområdet. EU:s habitat- och fågeldirektiv som implementerats på nationell nivå genom naturvårdslagen är ändå entydiga: Myndigheter bör genom sina beslut säkerställa att de skyddade naturvärdena på Naturaområden inte försvagas.
I Kvarkens skärgård häckar stora mängder sjöfåglar, men området är också ur internationell synvinkel en viktig födosöknings- och rastplats för flyttfåglar under vår och höst. Flyttfåglarna nämns i skyddsmotiveringarna till många av Natura-områdena i Kvarken. När det blivit aktuellt att inrätta privata skyddsområden har NTM-centralen dock valt att fokusera på strandskyddsprogrammet och de häckande fågelpopulationerna.

Strandskyddsprogrammet och Naturaområdenas avgränsningar är inte helt identiska, vilket också vållat huvudbry för NTM-centralens tjänstemän. I ett fredningsbeslut som gäller Norra och Södra Vallgrund valde NTM-centralen att helt lämna bort vattenområden som hör till Natura men inte till strandskyddsprogrammet. Samma sak hände i Kaldonskär–Södra Björkön, men där valde NTM-centralen till och med att lämna bort grynnan Ugglekall från fredningsbeslutet, trots att den ingick i både Naturanäverketet och strandskyddsprogrammet. Enligt naturvårdslagen kan endast miljöministeriet fatta dylika beslut.
Österbottens NTM-central har även lyssnat till vattenägarnas önskemål: I beslutet om fredningen av Norra och Södra Vallgrunds gemensamma vattenområde år 2011 tillåts uttryckligen muddring av båtleder och att man flyttar båtleder. Det är också tillåtet att deponera muddermassor på det skyddade området. Enligt NTM-centralen är den här skrivningen inte så problematisk eftersom muddring ändå i sista hand regleras av vattenlagen. Man kan ändå fråga sig varför NTM-centralen genom fredningsbestämmelserna antyder att den här typen av aktiviteter är oproblematiska för den skyddade naturen.

Bernt Nordman

NTM-centralen svarar

Leena Rinkineva-Kantola, överinspektör på NTM-centralen i södra Österbotten, medger att den österbottniska NTM-centralen, i jämförelse med de flesta andra regioner, haft många icke-fredade områden kvar av speciellt strandskyddsprogrammet. Hon går ändå inte med på att detta skulle ha lett till beslut om mindre strikta fredningsbestämmelser i förhandlingar med markägare i syfte att snabbare få skyddsprogrammen slutförda.
– Enligt miljöministeriets bedömning har fredningsbestämmelserna i Österbotten varit detaljerade men inte slappare än i andra regioner, säger Leena Rinkineva-Kantola.
Enligt Rinkineva-Kantola finns det inom de områden som hört till skyddsprogrammen mycket olika slags användningsbehov. Här finns sommarstugor som används flitigt. För att hålla skärgården levande är det viktigt för delägarlagen att även via fredningsbestämmelserna försäkra sig om att livet kan fortsätta inom området. Möjligheterna att upprätthålla båtleder och hamnplatser är viktigt för dem. I fridlysningsbestämmelserna nämns de ofta som möjliga åtgärder, men de regleras även efter fridlysningen via vatten-lagens bestämmelser. I samband med behandling av muddringsanmälningar eller tillstånd har NTM-centralen möjlighet att begränsa miljöeffekterna genom de anvisningar de ger i sina utlåtanden.
Leena Rinkineva-Kantola bedömer att naturskyddet överlag gynnas om man i förhandlingar med markägare kan enas om bästa möjliga kompromisser. Frivillighet är alltid att föredra framom tvångsinlösningar, som bara ökar den avoga inställningen till naturskydd. 

Enligt Rinkineva-Kantola tillåter fridlysningsbestämmelserna oftast ett uttag av brännved på en kubikmeter per år per stuga. NTM-centralen ser till att uttaget är klart under trädens tillväxt inom området. Skogarna kring stugorna är oftast inte i naturtillstånd eftersom brännved sedan länge tagits ut här. Därför anser NTM-centralen att inom skärgårdens stora Natura 2000-områden, där det finns tämligen mycket successionsskogar, försvagar brännvedsuttaget inte i högre grad naturvärden på områdena. Österbottens NTM-centrals linje i brännvedsfrågan har prövats och godkänts av Högsta förvaltningsdomstolen.
– Brännvedsuttaget är ett av de viktigaste frågorna för folk när de förhandlar om skyddet av sina områden. Den frivillig fredningen kan ofta hänga på det, säger Rinkineva-Kantola.

På NTM-centralen var Vesa-Pekka Simola den tjänsteman som undertecknade beslutet on fredningen av Täljknivsören. Enligt honom är det frågan om ett litet område med tät stugbebyggelse. Stugägarna hade med hjälp av en jurist lagt fram ett fredningsförslag som omfattade även uttag av vindfällen.
– Vi gick med på det här kravet, undantagsvis. Viktigare är ändå att den gamla skogen får fortsätta att växa, säger Simola.

Enligt Rinkineva-Kantola är jakten på privatägda naturskyddsområden förbjuden i få fall i Finland, utöver det som stadgas i jaktlagen. Hon bedömer att fåglarnas häckning tryggats genom att de värdefullaste fågelskären, som kan te sig lockande att ta i land på, har belagts med landstigningsförbud under häckning. Under hösten är häckningen över och fåglarna inte lika känsliga för störning. Då de jagas kan de söka sig undan till lugnare områden. Hon medger dock att NTM-centralen inte har kunskap om de bästa rastplatserna som sjöfåglarna frekventerar om hösten, speciellt i ytterskärgården.

Magnus Östman

 

Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.