Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.

FSC-certifiering är den typ av miljömärkning av skog och skogsprodukter som de flesta miljöorganisationer bedömer som trovärdig, till skillnad från konkurrerande PEFC som backas upp av skogsindustrin och MTK. I Finland har PEFC hittills dominerat, men FSC är på frammarsch. 
I Svenskfinland föregår nu Ålands skogsvårdsförening med gott exempel. Föreningen kommer i höst att ansöka om gruppcertifiering inom FSC. Det första steget är nu taget i och med det färska medlemskapet i Finlands FSC-förening.
– Vi hoppas få med oss de största skogsägarna på Åland från början, berättar skogsvårdsföreningens verksamhetsledare Torbjörn Björkman. 
Den största enskilda markägaren på Åland är landskapsregeringen. Björkman bedömer att speciellt för staten, kommuner och församlingar borde FSC-certifieringen ge högre image och en signal utåt att skogarna sköts ansvarsfullt med tanke på skogsnaturen.
– Industrin har nämnt siffran 200 000 euro som ett mervärde för FSC- certifierad flis till Korsnäs på årsbasis. En del av den summan bör komma skogsägaren till godo och fungera som en morot för att ansluta sig, säger Björkman.
Han syftar här på svenska BillerudKorsnäs Ab, som är den största virkesuppköparen på Åland. Initiativet kom ursprungligen från BillerudKorsnäs kund TetraPak, som gått in för att använda FSC-certifierat råmaterial i sin tillverkning av förpackningar.

 

 

 

 

 

 

 

Jämfört med PEFC har FSC något högre krav på antal träd som bör lämnas kvar vid slutavverkningar. Likaså är kraven något strängare på skyddszoner kring vattendrag. En skillnad som väckt diskussion är FSC:s krav att på skogsfastigheter på över 20 hektar bör minst fem procent av arealen undantas alla skogsbruksåtgärder. Även vid gruppcertifiering, som är aktuell på Åland, gäller femprocentsregeln för varje enskild fastighet.
– Det här är lite märkligt med tanke på att det leder till många splittrade små skyddsområden, istället för större sammanhängande, vilket hade varit möjligt om femprocentsregeln gällt gemensamt för hela gruppen, säger Björkman.
Han antar att större sammanhängande områden skulle gynna de skogsarter, som nu lider av att deras livsmiljöer är starkt fragmenterade på grund av avverkningar.
Enligt Björkman har många skogsägare redan nu undantagit fem procent av sin skog från avverkningar. Inte heller FSC:s krav på ökat lövträdsinslag i ekonomiskogen ser han som problematiskt, eftersom al och asp inte längre i högre grad används av industrin.

Verksamhetsledaren Laura Kauppila vid FSC Finland – Föreningen för Ansvarsfullt skogsbruk berättar att sedan Finland fick sin egen FSC-skogsbruksstandard har andelen FSC-certifierad skogsmark skjutit i höjden.
– Just nu, i slutet av maj, visar FSC:s internationella databas att 461 787 hektar är FSC-certifierad i Finland.
Kauppila berättar att nästan alla privata skogsägare inom FSC har valt gruppcertifiering. Det är ett sätt att minska på byråkratin och kostnaderna.
Auditeringen (övervakningen av att kriterierna uppfylls) kan varje enskild medlem i certifieringsgruppen räkna med att råka ut för, dock inte årligen.

FSC-certifikat för enskilda skogsägare har hittills främst beviljats större skogsbolag. De enda privatägda skogar som fått ett eget FSC-certifierat så här långt i Finland ligger på Koskis gårds marker mellan Raseborg och Salo.
Gårdens ägare Fredrik von Limburg Stirum berättar att certifieringsprocessen varit lärorik och fått honom att tänka mer i ekologiska banor.
– Jag har tvingats att faktiskt gå igenom min skog, figur för figur, och sätta mig in i olika naturvärden och deras bevarande, säger von Limburg Stirum.
– Det är bra att man kan få ersättning från Metso för förlorade intäkter. Jag har därför kunnat skydda gamla, grovstammiga skogar, som förutom att de är värdefulla ur naturskyddssynvinkel också är det ekonomiskt.
På SLC, Finlands svenska lantbruksproducenters centralförbund, tror skogssakkunniga Stefan Borgman att PEFC ännu länge kommer att vara det dominerande certifieringssystemet. Men enligt honom motsätter sig SLC inte att förbundets medlemmar låter certifiera sin skog både enligt PEFC:s och FSC:s kriterier.
– Vi har utbildat våra anställda i hur man gör upp skogsbruksplaner med beaktande av FSC:s kriterier.
Borgman bedömer att det är bra att det finns flera konkurrerande system:
– Då håller vi oss vakna och alerta. Och systemen ska inte vara likadana, det är bra om det finns valmöjligheter för skogsägaren.

FSC

• FSC (Forest Stewardship Council) är en internationell organisation grundad 1993

• i Finland styrs verksamheten via FSC Finland – Föreningen för Ansvarsfullt Skogsbruk

• FSC verkar för att ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter beaktas i skogarnas skötsel.

• certifieringen och auditeringen sköts av oberoende företag, se fi.fsc.org

• för enskilda skogsägare är grupp-certifiering mest fördelaktig

• för närvarande är 80 FSC-certifikat i Finland i kraft

• certifikaten gäller i 5 år

 

Bättre naturhänsyn 

Natur och Miljö är sedan många år medlem i FSC Finland. Den främsta orsaken är att FSC ställer betydligt högre krav på naturhänsyn och öppenhet i skogsbruksplaneringen än PEFC. FSC kräver mera engagemang av den enskilda skogsägaren, men ger å andra sidan ett större mervärde. Den nuvarande finländska FSC-standarden är ett resultat av utdragna förhandlingar som utmynnade i en kompromiss som både miljöorganisationer och den finländska skogsindustrin kunde godkänna. Processen fokuserade på att skapa ett bra system för större skogsägare, men genom gruppcertifiering kan även mindre skogsägare ansluta sig utan orimligt stor och dyr byråkrati.

 

Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.