Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.

I höstas publicerade den internationella klimatpanelen IPCC sin femte rapport om vad som hittills är känt om klimatförändringen, dess orsaker och följder. I januari utkom rapporten i slutlig, redigerad form. Rapporten har i vanlig ordning stött på en del kritik, men icke desto mindre är det frågan om den överlägset mest omfattande klimatvetenskapliga översikten som hittills gjorts. 
I stora drag gav IPCC:s femte rapport bekräftelse på att tidigare noterade trender fortgår och med ännu större sannolikhet än tidigare är verkliga. Det här gäller allt från koldioxidökningen i atmosfären till temperaturökningen i atmosfären och i haven. Några av förändringarna finns grafiskt beskrivna på Meteorologiska institutets webbplats:

Observerade förändringar i atmosfären

Global uppvärmning

Observerade förändringar i haven

Att också den levande naturen redan nu reagerar på den pågående klimatförändringen brukar inte lyftas fram speciellt mycket, även om de senaste IPCC-rapporterna innehåller information om detta. Men faktum kvarstår: en uppsjö av vetenskapliga studier på olika håll i världen visar att klimatförändringen redan satt tydliga spår i växt- och djurvärlden.
I ett historiskt perspektiv har många studier tidigare visat att växt- och djurvärlden reagerar på regionala eller globala temperaturförändringar. Det var till exempel fallet under värmeperioden på 1930-talet då många växt- och djurarter spred sig norrut i Europa och Nordamerika. Ändå var det få forskare som ännu i början av 1990-talet såg det mödan värt att studera florans och faunans reaktioner på stigande temperaturer. 
Ett startskott för en ny gren av klimatforskningen kom år 1996. Då publicerade biologen Camille Parmesan i Nature en omfattande studie av hur en dagfjäril (Euphydryas editha) på bred front hade spritt sig norrut och till högre höjd på bergssluttningar. Samtidigt hade arten försvunnit från södra delen av sitt utbredningsområde i Mexiko och sydvästra USA, trots att dess livsmiljöer till synes var oförändrade. Detta var en av de första studier som demonstrerade att storskaliga förändringar i en arts utbredning har skett samtidigt som temperaturen i området uppvisar en tydligt stigande trend.
Antalet undersökningar av denna typ skulle snabbt skjuta i höjden. Då Parmesan år 2006 i en omfattande publikation sammanfattade vad som då var känt om klimatförändringens inverkan på flora och fauna gick hon igenom 866 vetenskapliga artiklar. Sedan dess har antalet studier av hur klimatförändringen syns i den levande naturen ytterligare skjutit i höjden. 
Camille Parmesan själv är numera professor i biologi vid universitet i Texas. Hon har bakom sig flera banbrytande publikationer i bland annat Nature om klimatets inverkan på floran och faunan. Bland alla forskare inom klimatområdet var hon den som citerades nästmest under 1999–2000. Parmesan har även medverkat som en ledande skribent i IPCC:s arbete med de senaste globala klimatrapporterna.

Vad vet man då om hur den levande naturen reagerat på klimatförändringen så här långt? 
En stor del av undersökningarna visar att arters utbredningsområde förskjutits mot polerna i takt med att temperaturen stigit. Dylika förskjutningar har dokumenterats för arter inom alla välundersökta växt- och djurgrupper på alla kontinenter och i de flesta hav. 
Förskjutningar från polerna har också konstaterats, men dessa är ytterst få i jämförelse med antalet förskjutningar i mot polerna. Studierna har beaktat andra faktorer som kan påverka arters utbredning, såsom mänskans förstörelse av livsmiljöer. 
Slutsatsen har ändå varit att förändringarna klart kunnat korreleras med stigande temperaturer, vilket också får stöd av experimentella undersökningar både i fält och i laboratorium samt fysiologisk forskning i arternas temperatu-rtolerans.
Förändringarna i växt- och djurarternas utbredning har kunnat kvantifieras genom så kallade meta-analyser av ett stort antal enskilda undersökningar. En sådan meta-analys, publicerad i Nature 2003 och baserad på studier av 1 700 arter världen över, visade en förskjutning av arternas utbredning med 6,1 kilometer per decennium. 
Att typiska vårtecken, såsom lövsättning, blomning, uppvaknande ur vinterdvalan, vårflyttning och förökning, förekommer tidigare än förut har visats i storskaliga undersökningar på alla kontinenter, förutom Antarktis, och i alla världshav. Exempel på den här förändringen av arternas fenologi finns inom alla välundersökta grupper av landlevande, sötvattenlevande och marina organismer.

 

Man trodde länge att temperaturökningen främst påverkade landlevande arter. Men en ny undersökning från 2013, publicerad i Nature Climate Change, visar att havens arter redan reagerat mer än landlevande arter. Den här meta-analysen omfattade 1 735 olika skeenden i den marina floran och faunan världen över och bygger på observationer under 40 år, i medeltal. Det visade sig att 81–83 procent av förändringarna är förenliga med ökningen av havsvattentemperaturen. 
De marina arternas utbredningsområden har förskjutits mot polerna med i medeltal 72 kilometer per decennium, det vill säga över tio gånger snabbare än på land. De största förändringarna konstaterades hos växt- och djurplankton och benfiskar.  
Också de fenologiska förändringarna var överraskande stora. Vårens händelser i världshaven (planktonförekomster, fisklek etc.) har tidigarelagts med mer än fyra dygn i medeltal – även det klart mer än på land. 
I världshaven är speciellt korallerna känsliga för en temperaturökning. Det har visats att en temperaturstegring på en grad räcker för att förorsaka korallblekning, vilket innebär att de alger, som tillsammans med koralldjur bygger upp korallreven, dör. Höga temperaturer som blivit ödesdigra för korallreven har förekommit speciellt under så kallade El Nino-år. El Nino-fenomenet är i sig naturligt återkommande, men det finns en trend mot en ökning i frekvens och intensitet av fenomenet. Åren 1997–1998 var El Nino speciellt kraftig, vilket ledde till att 16 procent av världens korallrev drabbades av blekning och slutligt försvinnande. Korallreven är livsviktiga för havens biologiska mångfald.
En direkt effekt av luftens stigande koldioxidhalt är försurningen av havsvattnet, vilket innebär problem för koraller, snäckor, musslor och andra organismer som bildar kalkskal. Enligt de dystraste prognoserna skulle en två eller tre gångers ökning av atmosfärens koldioxid fram till 2050 försura havsvattnet till den grad att förkalkningen av korallernas skal inte längre vore möjlig.

Det finns ett antal exempel på att arter som är beroende av varandra är olika känsliga för temperaturförändringar. Om det är frågan om rovdjur och bytesdjur, en växtätande insekt och dess värdväxt eller en pollinatör och växter beroende av pollinering som råkar i ”otakt” och förekommer under olika tider kan det påverka hela ekosystem. 
De som sannolikt lider mest av ett klimat som snabbt blir varmare är bergsarter och arter som lever nära polerna. Dessa har utbredningsområden som är starkt begränsade till en viss höjd över havet eller till vissa breddgrader. Ett antal arter har fått se sina utbredningsområden krympa till ett minimum i takt med stigande temperaturer. Biologer som studerat arters reaktioner på klimatförändringen bedömer att det finns risk för att arter med dålig spridningsförmåga, såsom många växter, inte klarar av att sprida sig norrut med den fart den nuvarande klimatförändringen skulle förutsätta. 
Det finns belägg för att arter genetiskt kan anpassa sig till ett varmare klimat. Ett exempel är en variant av bananflugan (Drosophila sp.) som är genetiskt anpassad till höga temperaturer och vars frekvens ökade i Spanien och USA under slutet av 1900-talet. Det finns också tecken på att korallernas algkomponenter i viss mån genetiskt kan ha utvecklat tolerans mot högre vattentemperaturer.
Överlag är ändå de genetiska förändringar som kunnat förknippas med klimatförändringen så små att de inte anses kunna hindra temperaturkänsligare arter från att i värsta fall dö ut.    

 

Litteratur

 

Kelly, A. E. & Goulden, M. L. 2008: Rapid shifts in plant distribution with recent climate change. PNAS 105: 11823–11826.

Lenoir, J., Gégout,, J. C, Marquet, P. A., de Ruffray, P. & Brisse, H. 2008: A significant upward shift in plant species optimum elevation during the 20th century. Science 320: 1768–1770.

Menzel, A., Sparks, T. H., Estrella, N. C., Koch, E., AASA, A., AHAS, R., Alm-Kübler, K., Bisoll, P., Braslavska, O., Briede, A., Chiemelewski, F. M., Crepinsek, Z., Curnel, Y., Dahl, Å., Defila, C., Donnelly, A., Filella, Y., Jatczak, K., Måge, F., Mestre, A., Nordli, Ø., Penuelas, J., Pirinen, P., Remisova, V., Scheifinger, H., Striz, M., Susnik, A., van Vliet, A. J.H., Wielgolaski, F-E., Zach, S. & Zust, A. 2006: European phenological response to climate change matches the warming pattern. Global Change Biology 12: 1969–1976.

Parmesan, C.: 1996: Climate and species’ range. Nature 382: 765–766.

Parmesan, C., Ryrholm, N., Stefanescu, C., Hill J. K., Thomas C. D., Descimon, H., Huntley, B., Kaila, L., Kullberg, T., Tammaru, T., Tennent, W. T., Thomas J. A. & Warren M. 1999: Poleward shifts in geographical ranges of butterfly species associated with regionalwarming. Nature 399: 579–583.

Parmesan, C. & Yohe, G 2003: A globally coherent fingerprint of climate change impacts across natural systems. Nature 421: 37–42.

Parmesan, C. 2006: Ecological and evolutionary responses to recent climate change. Annu. Rev. Ecol. Evol. Syst. 37: 637–657.

Thuiller, W., Lavorel, S., Araujo, M. B., Sykes, M. T. & Prentice C. 2005: Climate change threats to plant diversity in Europe. PNAS 102: 8245–8250.

Walther, G-R. 2012: Community and ecosystem responses to recent climate change. Phil. Trans. R. Soc. B: 365, 2019–2024

van Vliet, A. J. H., Bron, W. A., Mulder, S., van der Slikke, W. & Baudewijn, O. 2013: Observed climate-induced changes in plant phenology in the Netherlands. Reg. Environ. Change juli 2013 (doi:10.1007/s10113-013-0493-8)

Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.