Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.

Roberto de la Torre är ordförande för landsbygdsfrågor i småstaden Atiquipa. Han säger att projektet haft stor betydelse för stadens hundra invånare.
– Vi värderar naturen och vill behålla den. Projektet är otroligt viktigt för att bevara mångfalden. Växtligheten här har haft många kritiska tidsperioder. Vi är beroende av kullarna och den fukt som kommer ur dimman. 
28 bybor jobbar med projektet. Både män och kvinnor deltar.
– Förr var det mer män än kvinnor som jobbade med projektet. Nu är det fler kvinnor, säger Torre.
Många män har valt att sluta jobba för projektet och istället öppnat en illegal gruva.
– Det ger bättre betalt att jobba olagligt i en gruva. Hittills har vi kunnat leva sida vid sida utan större problem. Enda nackdelarna är att de ibland kör sönder vägar och lämnar rester från kopparbrytningen, men vi försöker diskutera med dem. 
Också Davis Alba Sulca, som bor i Atiquipa, tycker att det finländska projektet är bra. Han planterar och sköter praktiska saker inom projektet.

Dimman är avgörande för växtligheten i trakten. Den drar in från havet och en del av vattnet i den blir kvar som fukt på kullarna. Med hjälp av stora nät, så kallade dimfångare, har man med projektets hjälp kunnat effektivera processen och ta tillvara mer vatten.
För att utvinna vatten ur dimman har man räknat ur var dimman rör sig. Dimman söker sig till dalgångar och klättrar sedan uppåt. När den når kulltopparna står tolv dimfångare och väntar på att vattnet som finns i dimman. Då dimman når näten fastnar små vattendroppar i maskorna. Till sist blir dropparna så många att de börjar rinna ner längs det grovmaskiga nätet. Vattnet rinner sedan in i slangar som transporterar ut det till reservoarer. Från bassängerna går små vattenslangar till trädplantor. Genom bevattning vill man få kullarna att grönska. Vattnet till plantan droppar sakta för att ge plantan tillräckligt. Slangarna är nedgrävda och vattnet droppar till plantan på cirka 30 centimeters djup.
– Det är för att plantan ”inte ska bli lat”. Den måste själv, med sina rötter, söka sig ner till våra slangar. Det gör att den får bra med fäste, men också det att den börjar söka vatten på annat håll. Vi vill få plantorna att kunna klara sig själva, säger Percy Jimenez som är professor i biologi på universitet San Augustin i Arequipa.
Träden är planterade nio meter från varandra. Varje planta får fyra liter vatten i veckan.
– Innan Finland gick in och stödde fanns det nästan ingen växtlighet och inget bevattningssystem på kullen, säger Leonardo Vilca Díaz.
Han skriver sitt slutarbete i biologi på universitet San Augustin. Han övervakar också arbetet med projektet.

Vattnet används bara för bevattning, det går inte att dricka.
- I Spanien finns forskare som utreder hur man skulle kunna få vattnet drickbart, men ännu är det inte helt säkert. Det skulle kunna hjälpa många om det gick att dricka vattnet direkt ur dimman, säger Jimenez.
Men efter en lång skumpig biltur och vandring i uppförsbacke då vi når toppen av kullarna är det ingen som håller Jimenez' varnande ord i minnet. Från ett av näten finns en liten slang som de flesta av oss dricker ur.
- Det smakar skog!


Uppe på toppen råder en stilla bris och näten låter som vågor då de sakta böljar i vinden. En dimfångare kan samla 480 liter på en dag, men variationerna är stora.
- Det är svårt att uppskatta. Dimmorna är olika och det finns många faktorer som inverkar. Men det är inte mycket vätska som kommer ur dem. Därför går det inte använda för att bevattna odlingar, det räcker helt enkelt inte till, säger Jimenez.
Han säger att de försöker utveckla näten för att de ska kunna fånga mer vatten ur dimman, men hittills är det ingen i världen som lyckats utvinna tillräckligt med vatten ur dimfångarna för att bevattna odlingar av matnyttiga grödor.
Med hjälp av finländska biståndspengar vill projektet plantera plantor på 50 hektar.
- För tillfället har vi 35 hektar, i maj hoppas vi ha det sista 15 hektaren, säger Jimenez.

En sak som försenat projektet är lärarstrejker. Tre universitetslärare jobbar med projektet, om de strejkar blir det förseningar.
- Det är vanligt med strejker i statliga organisationer i Peru. Ungefär tre till fyra gånger i året strejkar de. Det är ett stort problem eftersom studerande inte får undervisning då, säger Juan José Rodríguez som är koordinator för The Nature Conservancy.
Lärarna strejkar för bättre lön. (Också administrativ personal har strejkat och det har också påverkat projektet lite.)
- Tur i oturen är att vi har en lärare som är strejkbrytare. Han är så engagerad i projektet att då andra strejkar brukar hen åka från universitetet till Atiquipa för att jobba med det.
(Förr fanns det grönskande kullar längs hela kusten från Peru till Chile.
-  Men då spanjorerna kom och hade med sig boskap åt korna och hästarna upp en stora delar av vegetationen.
De gröna kullområdet i Atiquipa är det största i sitt slagsom finns kvar i världen och det enda med träd. Små kullområden finns också i Chile, men inte lika stora som det i Peru.)
Rodríguez hoppas att de ska kunna fortsätta med projektet fem till tio år till och plantera mer träd. Han vill också få med fler aktörer som till exempel kommuner.
Om man inte får fortsatt finansiering har kommunen ändå förbundit sig att ta hand om det område som man planterat ny skog på.

En annan utmaning för regionen är klimatförändringen.
- För tio år sedan drog dimman fram högre upp på kullarna. Nu har den sjunkit. Det gör att det blir för vått där den drar fram nu. Vi har haft en del odlingar där, men de får för mycket vatten nu så de trivs inte. Som bäst utarbetar vi en ny strategi för att rädda planteringarna. Alternativen är att flytta dem höger upp eller lägre ner, säger Rodríguez.
Klimatförändringen har också gjort att det blivit torrare och minskat på möjligheten att fånga vatten i näten.
- Också andra delar av det ekologiska systemet påverkar av klimatförändringen. Det skulle vara otroligt viktigt att kunna studera hur alla skeden störs, men för tillfället har vi inte resurser.
Dimman och växtligheten går hand i hand. Om den ena försvinner kan den andra inte heller fortsätta existera i området.

Om man får en fortsättning på projektet vill man också börja med ekoturism.
- Vi vill bygga stigar för turister och ordna turer för dem.
Som bäst sammanställer projektet en plan för turismen där det ska ingå vissa riktlinjer. År 2013 ska planen vara klar och presenteras för Atiquipaborna och Miljöministeriet i Peru.
- Om vi får mer pengar sedan kan planen implementeras.
Borgmästaren Roberto ser en stor potential för Atiquipa att bli ett turistmål.
- Här finns stranden, kullarna med den biologiska mångfalden och arkeologiska rester. Vi har allt.
Han ser inga nackdelar med att turister skulle flockas i trakten.
- Det finns turister på många andra skyddade platser, varför skulle det inte fungera här? Vi kan skydda ruinerna med skyltar och staket.
Efter en lång dag upp och ner för kullarna är vi på väg tillbaka till hotellet. Strax innan vi når det lilla torget där vi bor vägg i vägg med kyrkan stoppar en man oss på gatan.
- Jag vill bara hälsa tack till Finland. Projektet har betytt mycket för vår stad.

Dimfångarprojektet i ett nötskal

-Kostnad: Finland har betalat 250 000 euro för projektet.
-Ett australienskt gruvbolag, ORICA, som jobbar inom kemiindustrin för gruvdriften, stöder också projektet med 50 000 dollar.
-The Nature Conservancy, staden Atiquipa, Universitet San Augustinen och Yaku Alpa, som är en lokal medborgarorganiosation, deltar i projektet.
-Dimfångare finns också i södra Peru och Chile. På sidan fogquest.org kan du läsa mer om hur det går till att utvinna vatten ur dimma.

 

Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.