Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.

Den svartfläckiga är en av de många hotade fjärilsarter som lever som larv på backtimjan. Blåvingen har numera kvar bara två kända förekomstområden i Finland: Taipalsaari norr om Villmanstrand och Libelits i norra Karelen. Den har försvunnit snabbt då igenväxning fått bestånden av backtimjan att minska. Artens miljökrav är komplexa i och med att larven dessutom är beroende av att bli ”adopterad” av hedrödmyror (Myrmica sabuleti). Foto: Tuomas Lahti / SYKE.

Solvarma åssluttningar finns det gott om i södra Finland, men deras speciella flora och insektsfauna lider av att sluttningarna växer igen i snabb takt. Orsaken är att återkommade skogsbränder och skogsbete som tidigare höll dem öppna inte i högre grad  förekommer längre. Kväverika luftföroreningar som göder marken bidrar också till igenväxningen.
Det skulle gå relativt enkelt att sköta åssluttningarnas skog så att de ljus- och värmekrävande arterna kan fortleva. Det visar studier som Finlands miljöcentral (SYKE) utfört tillsammans med Forststyrelsen, Finlands skogscentral, lokala skogsvårdsföreningar och flera andra aktörer.
På Forststyrelsen marker och i privata skogar i Taipalsaari har ett antal provytor anlagts på sandmark och sydexponerade åssluttningar. Träd har avverkats och markvegetation röjts bort för att skapa solexponerade varma ytor. Ingreppen avviker inte mycket från konventionell skogsgallring.
Resultaten har inte låtit vänta på sig. På flera av ytorna har torrängsväxter som backtimja (Thymus serpyllum), kattfot (Antennaria dioica) och mosippa (Pulsatilla vernalis) ökat i antal då de fått tillgång till mer solljus och värme.

Gynnas av markslitage
De känsliga åsväxterna är beroende av att de finns ytor med bar sandjord. De förlorar annars snabbt i konkurrens med högre växter och mossor. Det kan krävas att markytan söndras mekaniskt för att de ska klara sig konkurrensen.
– Sådana ingrepp kan knappast bli för radikala för växterna, säger äldre forskare Harri Tukia vid SYKE.
Han berättar om en studie som miljöcentralen utförde på Räyskälä flygfält i södra Tavastland i somras. På flygfältet, där det finns stora bestånd av backtimjan och kattfot, hölls en stor publiktillställning med 75 000 deltagare. De förorsakade ett avsevärt slitage på marken och vegetationen, men växtinventeringarna visade att bestånden av backtimjan och kattfot inte tagit större skada av att bli nedtrampade. Backtimjan blommade till och med på nytt under sensommaren.
– Det är fullt möjligt att växterna gynnades av slitaget och att de breder ut sig ytterligare till nästa sommar, säger Tukia.

Intresse bland markägare finns
Skogsbranschens aktörer har visat ett ökande intresse för den här typen av naturvård i privatägda ekonomiskogar. Det visar också projektet i Taipalsaari där ett antal markägare beredvilligt gått med på att åssluttningar på deras marker röjs upp.
Till detta bidrar ekonomiska orsaker. Avverkade trädstammar kan säljas och ge vinst på samma sätt som vid gallringar. Naturvårdsprojekt av den här typen kan få statsbidrag ur anslaget för KEMERA-programmet för hållbart skogsbruk. Enligt Matti Seppä, naturvårdschef på Finlands skogscentral, utfördes under åren 589 naturvårdsprojekt i privatägda skogar. Här ingår förutom vård av solexponerade åssluttningar även ett antal andra typer av naturvårdande åtgärder.
KEMERA-programmets anslag har i flera år skurits ned och programmets framtid är oviss. Programmet har också kritiserats för att bevilja stöd för åtgärder som inte alltid entydigt gynnat skogsnaturen.
– Om vi ska kunna rädda alla de arter som är beroende av åssluttningarnas och sandmarkerna solexponerade miljöer krävs det absolut åtgärder även i de privatägda skogarna, säger Tukia.
Forstyrelsen sköter en del av de känsliga miljöerna på statsägda marker, men det räcker inte långt.
– Det skulle behövas ett statskoordinerat system för skötseln av de här miljöerna. Det borde också göras tillräckligt intressant rent ekonomiskt för markägare att delta, konstaterar Harri Tukia.

Fakta / Kräver skötsel – inte passivt skydd

Solexponerade sandmarker i skogsmark finns trots sin värdefulla flora och fauna inte med bland naturvårdslagens skyddade naturtyper eller skogslagens värdefulla livsmiljöer. Det är dock inte i första hand ett statiskt skydd utan aktiv skötsel som krävs för att de här speciella miljöerna ska bevaras.
Vägkanter, ruderatmarker och sandtag har visat sig fungera som ersättande biotoper för många av sandmarkernas arter. Men också här krävs åtgärder för att marken inte skall växa igen.

 

Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 2 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.