Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.

I klimatförhandlingarna i Köpenhamn var det viktigt för Finland att se till att skogsindustrin i hemlandet inte belades med en ”klimatskuld” utan tvärtom kunde räknas som en räddare av klimatet. Träden binder ju kol genom fotosyntes, och träd finns det gott om i Finland, resonerade man. Därför bör resten av världen visa tacksamhet för att den finländska skogsindustrin lyckats hålla träden växande. Men är det verkligen så enkelt?
Jo, skogen binder kol, men hur mycket och för hur lång framtid beror på många faktorer. Om skogen missköts kan den i värsta fall, istället för att binda kol, bidra till ökat läckage av koldioxid till atmosfären. Den finska skogen, som till största delen hör till det nordliga barrskogsbältet, domineras av tall och gran som växer relativt långsamt. Man räknar med att de är mogna för avverkning först vid 60–90 års ålder. Skogens förmåga att binda kol avtar med tiden och länge trodde man att vid en viss ålder så nås en kulmen och skogen slutar binda kol.
Nu visar ny forskning att trots att förmågan avtar så fortsätter skogen att binda kol, bland annat i det organiska skiktet i marken. Vid avverkning, och speciellt vid efterföljande markberedning, frigörs stora mängder av det kol som bundits i marken under lång tid. Därför är stående, växande skog bättre för klimatet, medan en kalavverkad skog kan stå och läcka ut koldioxid till atmosfären ännu länge efter avverkningen.

Finland vägrar stå för skogens klimatskuld
Skogsytan i Finlands skogar har minskat med tiden, skogsbruksmetoderna har under de senaste femtio–sextio åren varit intensiva och kolrik urskog har vi kvar endast futtiga 2–3 procent. De intensiva skogsbruksmetoderna har haft och fortsätter ha en effekt på kolbalansen i skogarna. Nu står Finland inför risken att tvingas betala stora summor för den mängd kol som gått förlorad i processen. I Köpenhamn lobbade Finland, med miljöminister Paula Lehtomäki i spetsen, tillsammans med Sverige och Österrike för att inga straff skall ges om mängden planterad skog och skogsväxten överskrider mängden skog som avverkas, även om det i det stora hela innebär att mängden kol som med tiden binds minskar.
Finlands inställning är berättigad till viss mån. Det är nämligen oklart vilket år som bör användas som referens. Om man ställer ett år då avverkningen varit speciellt låg mot ett år då avverkningen varit mer intensiv kan det ge en orättvis bild av Finlands skogsbruk. Men faktum kvarstår att konventionella skogsbruksmetoder, med kalavverkning som slutskede, inte kan räknas som klimatvänliga, något som Finlands skogsindustri har svårt att svälja.
Finland och de övriga skogtäta i-länderna skulle gärna se ett beslut till fördel för de sedvanliga skogsbruksmetoderna. På så sätt kunde länderna både kamma hem utsläppsrätter (som kunde säljas eller utnyttjas av länderna för egna ändamål) samtidigt som skogsindustrin kan fortsätta skövla enligt business-as-usual-konceptet. Ett slutgiltigt beslut i frågan sköts upp. Som en belöning för den här snikna inställningen fick Finland, tillsammans med Sverige och Österrike ta emot priset Dagens Fossil, som delades ut av miljö­organisationerna till de största klimat­bovarna under konferensen.

Mjukare skogsbruk bättre för klimatet
Ur en global synvinkel ligger Finland efter. Det är allmänt känt att mjukare skogsbruksmetoder, där kalavverkning, röjning och monokulturer (såsom våra talldominerade ”trädparker”) undviks, är klimatvänligare. Under Forest Day-konferensen, som ordnades parallellt med klimatkon­ferensen, talades det varmt för Sustainable Forest Management – skogsbruksmetoder som i större grad än dagens metoder beaktar skogen som ett enhetligt ekosystem som är starkt knutet till artmångfalden.
Att biodiversiteten bevaras är ytterst viktigt med tanke på att skogen i framtiden kommer att behöva överleva förändringar i klimatet. Ju högre art- och genetisk diversitet som finns i skogen, desto lättare är det för skogen att anpassa sig till de konsekvenser som höjda temperaturer för med sig, såsom fler invasiva arter, oftare förekommande skogsbränder och mer sjukdomar. Dagens skogsbruksmetoder har som känt haft katastrofala konsekvenser för artmångfalden. Därför är det mer än någonsin ytterst viktigt att de få spillror av artrika urskogar och lundar som finns kvar bevaras och att Finland visar ett gott exempel för övriga världen genom att övergå till mjukare skogsbruksmetoder.
Under Forest Day konferensen poängterades även vikten av att inte se skogen enbart som en kolsänka. Skogens värde kan inte räknas endast i kol. På samma sätt kan inte heller klimatet räddas enbart genom att rädda skogen. Ordentliga satsningar behövs på att skära ner energiindustrins utsläpp om vi vill förhindra klimatförändringen.

En kolsänka i matsalsbordet
För skogsägare finns det en möjlighet att slå ett slag för klimatet och samtidigt öka chanserna för den egna skogens överlevnad genom att bevara värdefulla livsmiljöer i skogen. För det här lämpar sig METSO-programmet bra. Genom METSO kan skogsägare frivilligt ingå ett avtal för att skydda skogen och få ersättning för skyddet. På så sätt skapar man sin egen kolsänka i sin egen skog.
De som inte äger skog kan också slå ett slag för klimatet genom att se till att de träprodukter som konsumeras är av långlivad, närproducerad, inhemsk kvalitet. De bästa långlivade träprodukterna hittar man oftast på antikvariat eller loppmarknader. Träprodukterna fungerar som den nästsista hållplatsen för skogens kol. Sista hållplatsen är naturligtvis soptippen, men ju färre möbler vi kan se till att slutligen hamnar där, desto bättre är det för klimatet och plånboken. Att dra ner på konsumtionen av skogsprodukter helt och hållet är ändå det överlägset bästa man kan göra för såväl klimatet som skogen.

Metso
Den statliga handlingsplanen METSO strävar efter att trygga skogsnaturens mångfald i privatägda skogar, med fokus på livsmiljöer som är viktiga för skogens arter. Man har identifierat tio sådana livsmiljöer, bland dem lundar, moskogar med mycket död ved, skogskärr och primära landhöjningsskogar. Ökad biologisk mångfald gör att skogen bättre kan anpassa sig till klimatförändringen.
Fredningar inom ramen för METSO bygger på frivillighet från markägarnas sida. Markägare kan erbjuda områden för skydd inom METSO. Om området godkänns som METSO-objekt på basis av de naturvårdsbiologiska urvalskriterierna ersätter staten markägaren för inkomstbortfall från virkesförsäljning och andra naturvårdskostnader.
Mer om METSO på: www.metsonpolku.fi

Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.
Kommentarer (4)
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Migration är inte nordisk or och inte heller engelsk or och har inte funnits innan 2013.De har med sig hundar med ålder under 5 år och växer under 6 månader.De själva lever bara med hundar och samma de är och utan hund vara igen hämtar hund och hundar in..Hundar lever varje sekund och sekunder med smuts samlingar och har i sig och de har med sig hundar samma är.
Pc20.01.18 kl. 16:04
ALLUAHHHHBARRRR!
din mamma25.10.18 kl. 15:42
xd29.03.19 kl. 10:25
är finnska skogen självplanterat eller va fan era jävla presidenter svara bara ja eller nej jag orkar inte läsa men skriva är enu tråkigare SVARA!!!!
alfredonorleno.24.04.19 kl. 09:59

Raesultat för skogar

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.